Foto och Design

Jag vill börja med att säga, nej, jag har inte slagit mitt huvud.
Inte idag i alla fall.
Så det jag nu skriver är inte resultatet av något löst, hoppas jag.
Fast samtidigt vore de kanske bättre, för nu kanske jag bara framstår som knäpp istället.
Sak samma, jag kommer ligga vaken ett tag på grund av den tanke som kläcktes för en stund sedan.
Får skylla på filmer som tar upp ämnet:
Tidsresor!

Jag föddes år 1984.
Det är nu år 2012.
Om några år, säg 2024, kommer jag att kunna åka bakåt i tiden.
Jag åker till år 1920 utan möjlighet att åka tillbaka.
Jag lever fram till år 1980 då jag dör vid 80 års ålder.
Nu till själva funderingen.
Kommer jag då att födas som tänkt år 1984?
Om jag föds som innan, kommer jag då att ha tankar och minnen
från det liv jag levde innan min födelse?
För det borde ju vara samma liv och samma person som dog och som föds på nytt?
Kommer jag fastna i en loop tills jag år 2024 gör ett annat val?
Om det nu är så att jag kommer födas igen 1984.
Eller kommer jag att dö 1980 där tiden går vidare som vanligt utan att jag kan födas på nytt 1984?
Men skulle jag inte födas så skulle jag ju inte kunna resa tillbaka i tiden.
Det skulle väl då innebära att jag skulle sluta att exsistera?
Men om jag då inte fanns, hur kunde jag då dö?



Dags för sängen kanske?

Nytt år, tänka sig.
Ett år klokare, klämmer lite på skallen och konstaterar: Nej.
Ska man sätta några nyårslöften, eller ska jag våga vara mig själv och finna mig vid mina sämre sidor?
Tror jag ska förbli den samme som jag var för några dagar sedan.
Med undantag för någon förbättring.

Kanske ska börja med att gå isäng i tid för en gångs skull.
Så...

Man skulle ju önska att det var sånger om fallande snö som fick sätta sig på hjärnan.
Men icket.
Istället ska man gå och nynna på "regnet det bara öser ned"!
Julstämningen lyser med sin frånvaro och den enda adventsljusstaken jag har hemma hjälper föga.
Funderar på att baka lite julgott, så kanske doftminnet får sig en liten kick i rätt riktning.

Imorgon blir det julfest med kollegorna på Allmiljö.
Ska bli trevligt.

Nu, fika och lite film!

Väckarklockan ringde, återigen tidigt.
Slet mig motvilligt upp ur sängen, det kändes på något vis otroligt segt denna morgon.
Ovanligt segt!
Zombietassade över till toan, tände lampan och mummlade något obegripligt då det vita starka ljuset nådde mina ögon.
mummel #?!@&
Fy så segt!
Ställer mig framför spegeln och försöker fokusera på den som tittar tillbaka.
Är det möjligt? Är det där verkligen jag?
Spärrar upp ögonen och blinkar hastigt några gånger.
Rent logiskt ska det vara mig själv jag ser, men det ser inte riktigt ut som jag.
"Kroppen säger ifrån" brukar man ju säga.
I det här fallet verkade det som mitt ansikte både sagt ifrån och sagt upp sig.
Kan en männska se så sliten och trött ut?

Sådär kändes det för mig måndag morgon.
En tydlig signal om att jag får alldeles för lite sömn om nätterna.
Så bara att ta sig i kragen och göra förbättring.
Så senaste kvällarna har jag faktiskt lyckats ta mig isäng mycket tidigare.
Det är nu torsdag och det känns mycket bättre.
Ansiktet visar inte längre några spår av sömnbrist och knoppen känns klarare.
Jobbet går lättare och humöret är bättre.

Här hemma är det full fart, då grabben är hemma igen... och jag njuter.
Underbara älskade grabb!
Återigen så kan man säga att skrattet prälgar tillvaron här hemma.
Känns så fantastiskt bra.

Nu ska jag göra mig lite fika och njuta av de goda kakorna jag och grabben bakade för någon vecka sedan.

Mums!
Åh, på tal om det.
Jag köpte sässongens första lussebulle på Statoil igår.
HELT ljuvligt, redan vid första tuggan infann sig julkänslan och humöret steg till nya höjder!
Äntligen var det dags igen.

Som att bli med barn... igen!

Jag fick för någon dag sedan hem ett brev, i brevlådan.
Tro det eller ej.
Redan innan jag öppnat det fina vita kuväret så hade jag på känn vad det handlade om.
Det liksom blir så då man för ett tag sedan valde att handla på ett visst sätt.
Ens agerande kommer ju sällan utan en konsekvens, eller hur man nu säger.

Som med ett paket på posten, hade jag fått ett paket med posten.
Snabbt susade jag ned till utlämningstället och hämtade hem den bruna lilla kartongen.
Några minuter senare och med en tickande subaru på parkeringen, så kan härmed meddela att jag är med...
(pausa för effekt!)
Smartphone!

"Vilken sensation, helt otroligt!
Men du är väl medveten om att smartphones funnits längre än...öhm, längre än du kan minnas!"

Ja, jag vet. Det är kanske inget man vrålar ut glatt på gatan.
Det känns bara rätt kul, lite varmt om hjärtat på något vis.
Kan vara kolestrolet, men jag vill ändå tro att det beror på denna lilla teknikpryl.
Jag är med smartphone!
Jag är med...
Varför säger jag så?
Jag är med...
Jag är med barn känns ju mer passande.
Jo, jag säger så, för att jag vill jämföra min smartphone med ett barn.

Att bli med smartphone är som att bli med barn.
Där har du en mening att undra över.
Fast helt ärligt behöver du nog inte fundera så jätte länge.
Jag berättar mer än gärna varför det är så.

Att bli med smartphone är som att bli med barn för att...
* Den är för det mesta väldigt efterlängtad.
* Den kommer oftast utan instruktionsbok, du får helt enkelt pröva dig fram.
* Den är liten och nätt och går väldigt lätt sönder.
* Du kommer ägna tid åt att förhindra kontakt med fukt.
* Den kommer att hålla dig uppe sent om nätterna.
* Den kommer stjäla all din uppmärksamhet.
*Du kommer bli vansinnig på den då den krånglar.
* Vänner kommer jämföra din mot deras. "Din kanske kan göra så, men min är sötare!"
* Den kräver ständig övervakning!
* Du kommer köpa olika utstyrslar till den.
* Dina månadskostnader kommer med stor sannolikhet att öka.
* Ger du den inte "mat" kommer den att börja gnälla.
* Att peta på den hör liksom till. "Gulle gulle gulle gull!"
* Ger den ifrån sig ett läte vill du genast se vad som hände.
* Överlag kommer din blick sällan släppa den ur sikte.
* Du visar gärna upp den, men gärna inte för länge! Man vet ju aldrig...
* De kan båda visa hur barn bajsar och hur barn skrattar.
* Då du känner dig osäker och orolig får den sova i samma säng som du.
...
Och listan går vidare!

Att bli med smartphone är som att bli med barn!
Hur som.
Jag är hungrig, jag vill ha mat, vill gärna skriva vidare på denna lista men magen bestämmer just nu.
Kommer du på fler likheter, skriv då gärna en kommentar!
Nu ska jag ta och slita mig från datorn.
Min smartphone behöver mig!

Todelooo!

Igår fick jag för mig att raka bort skägget.
Sett ut som en riktig skägglurv ett bra tag, så de käntes som det var dags.
Men då man har lite att göra och får för sig konstiga saker så sprade jag mustaschen.
Grabben pekade och skrattade, för visst såg jag otroligt fånig ut.
Bildbevis, tänker de flesta kanske?
I 99 av 100 fall skulle det nog aldrig komma på kartan, men idag känner jag mig lite snäll.
Så håll till godo, jag bjuder på denna och det kommer aldrig att ske igen!


Magnum P.I. wannabe?

Visste ni att jag numera inte längre är pappa till en 4:åring?
Nej nej, han har tydligen gått och blivit hela 5 år gammal.
Otroligt.
Nu är det inte länge kvar förrns han kommer hem sent om kvällarna, gnålar något med sin
mörka / ljusa stämma om att moppen går för sakta.
I dörröppningen står en lång grabb med moppemusch och flinar.

Kanske tar ut saker i förväg, men varför inte, med tanke på tempot allt går i så
lär det nog bara smälla till.


Några bilder från grabbens 5:års kalas!
Maskerad, såklart, efter hans egen önskan.


Ska bli bättre på att uppdatera.
Sorry!

Tar icket på mig någon ära för denna bild, tycker bara den var fantastiskt bra!

Ska köra upp till en vindkraftspark utanför Malå imorgonbitti, känns lite passande.
För du vet, ett vindkraftverk måste självklart överklagas då de är ohyra som stör allt och alla.
Visste du att ett vindkraftverk stör renarna.
De renarna som betar nedanför krafverket.
Renarna som inte flyttar på sig för en lastbil med dubbla tryckluftshorn på vid gavel.
Renarna som vallas med helikopter.
Dom renarna störs tydligen av vindkraftverk...
Kan va kul att veta tänkte jag!

Nu blir det sängen nästa. Upp före tuppen imorgon!

Jag ger er, öhm, en rätt meningslös uppdatering.
Varför, jag vet inte. Fråga inte.
Vill väl bara visa er någon form av livstecken.

Jag lever, andas, äter och mår.
Kanske kan säga att jag börjat springa också.
Köpte mig ett par löpskor förra veckan.
Känns mycket bra, motiverad som bara den.
Insåg att min kondition kunde varit bättre då jag ,efter en kort spurt
mellan parkeringen och hemmet, aldrig riktigt kunde hämta igen andan.
Så jag ska ta och göra något åt det.

Ett par läckra tajta löpbyxor blev det också.
Snygg i tajt, eller nå sånt.
Framhäver min lilla läckra bak på ett utmanade vis.

Nya tag nästa vecka!
Haj

Måste säga att det är tur min blogg inte är sponsrad.
För gissa om mina sponsorer hade varit måttligt irriterade på mig.
Jag är väl inte direkt aktiv på bloggen just för tillfället.
Känns som ett återkommande tema från min sida.
"Oh, spännande läsning på Eriks blogg, han kör på den nya trenden med att ouppdatera..."

På tal om ouppdatera...
O-städat=Stökigt
Städat=Städat
Stökigt=Stökigt
O-stökigt=Stökigt

Vem tänkte till där egentligen?
Om jag säger att det är ostökigt hemma så menar jag ju att det är stökigt.
Men innebörden av att placera ut ett O framför ett ord gör det ju till sin motsats.
Så enligt detta så borde ju ett ostökigt rum vara städat.
Men icket.
Något gör att själva ordet stökigt inte går att tillämpa "O"regeln.
Det enda undantaget kanske?
För såvitt jag vet går O:et att använda till de felsta orden.

För att citera Ronny Eriksson:
"Ursäkta strulet, det är en sladd som är o-i..."

Ofräsch.
Osmart.
Ofin.
Ologisk.
Olovlig.
Otrevlig.
Omaka.
Otrolig
Fast å andra sidan.

Otrolig är väl inte motsatsen till trolig.
Motsatsen till trolig är ju...
Ja...

Otrolig är däremot jag som sitter här och skriver om O då jag borde vara Ovaken.

Några utvalda bilder från
Näsmark Trophy 2011

Ett antal utav mina personliga favoriter, däribland storvinnaren
Anders Lundbergs med sin
Scania "Indianflickan".
Vinnare i dragbilsklassen och flest enskilda röster!

Fler bilder kommer, så misströsta inte om inte eran lastbil finns med just nu.






"Indianflickan" och vinnare i Dragbil samt flest enskilda röster!













Vi från Kaj Johanssons som ställde ut under helgen!

Fler bilder finns och kommer att laddas upp.
Större upplösning går att få skickad till sig på e-post.
Så hör av dig om du har din lastbil fotad, som tex de två Gårdskär lastbilarna.

Ett tu tre bilder från stugan förra helgen!

Börjar med att referera till ett tidigare inlägg:

Miljöskadad av jobbet

Idag fick jag återigen en tömning av en komprimator från en matvarubutik.
Inget konstigt med det och inget jag inte gjort förut.
Skillnaden var väl bara att jag ganska snabbt kände att det var mycket vikt på lasset, vilket det inte brukar vara från just denna butik.
Rullade vidare mot soptippen och fick sedan bekräftat den höga vikten då jag gick upp på vågen.
Härligt lass på 11 mysiga gosiga ton, bara bestående av jästa sopor.

Kör in i tippbunkern och börjar öppna upp komprimatorn.
För er som inte vet hur dom ser ut så öppnas hela baksidan med några
större vingskruvar och sist ett säkerhetslås.
När man gör detta bör man vara medveten om att sopor från matbuiker har en tendens att bli rätt vattninga. Vilket jag redan beskrivit i det ovan refererade inlägget.
Detta lass var inget undantag.

Tippar ur lasset, kör fram och sen kommer själva momentet med att återigen stänga bakdörren.
Här kommer vi till den lite otrevligare biten, om inte redan doften tagit musten ur dig.
Nu ska man alltså skrapa bort sådant som fastnat på dörren, baksidan och diverse utstickande föremål.
Allt för att inte komprimatorn ska börja läcka då den står vid butiken.

Utrustade mig med en lång käpp och började peta bort gamla matrester och annat göttegött.
Ut ur komprimatorn hänger ett antal plastband, typ avspärrningsband.
Jag virar dom elegant runt käppen och börjar sedan dra för att få lös dom.
Lös kommer dom inte, men däremot går dom av med en fin snärt.
Känner hur ansiktet sprayas av sopvatten.
Som en mindre fräsch dusch från ovan.
Doften gör sig omedelbart påmind.
Konstigt är väl inte det då ett antal droppar trängt sig in i näsans två håligheter.
Ögonen tåras då även dom fick sig en genomgång.
Men värst av allt...
Jag vet nu hur sopvatten smakar!
Kan inte sådär på direkten säga exakt vad man kan likna det vid.
Inte heller kan jag säga vad eftersmaken bjöd på för upplevelse.
Allt jag vet är att det smakade VIDRIGT!

Tur att man inte är vek i magen kan jag snabbt konstatera.
Gissar även på att hälsofilets goda bakterier kommer få sig ett redigt slag senare idag.
Bakteriefloran i sopvatten, vill jag helst inte få några uppgifter på.

Till nästa gång, stäng munnen!